tisdag 26 juni 2007

Senaste resan del 2 20-23 juni

Efter Los var vi hemma i 2 dar innan det var dags för vår nästa resa. Nämligen till Leksand.
The land of dalahästar and majstänger.
Vi ville nämligen fira midsommar på ett äkta vis. Inte bara sitta runt ett bord, dricka sill och nubbe samtidigt som man säger "glad midsommar" till varenda kotte man träffar. Vi ville se hur de går till när man reser en majstång på riktigt.

På onsdag kväll runt 18:30 kom vi iväg. Resan upp gick fint. Inga köer lr nånting.
Vi mötte dock på ett märkligt regn. Dropparna va enorma kolla på bilden så får ni se
Väl uppe fick vi lite kvällsmat. Te och mackor tror jag de var. Minns inte riktigt.

När alla var mätta och belåtna så gick mor å rolf sen för att sova. Jag och Sara passade på att spela texas. Sara har blivit en riktig korthaj. Hon är rätt grym på poker faktist. Jag är riktigt förvånad.
Dagen därpå så passade vi på att åka runt å kika lite på de fina samhällena där uppe.
Det var så grymt fint i byarna. Fina röda hus med vita knutar. Mycket ser ut som det gjorde förr. Man förstår varför tyskarna å sthlmarna så gärna vill spendera sina sommrar där.
Vi åkte också runt till roffes alla stugor. Han äger en hel del där uppe. Hebbren, fäbodar, vanliga hus osv.
Runt 18 kom Maria och Anna över, det är mina styvsystrar. Tror de heter så iaf. Mammas gubbes barn. Vi drog upp till en levande fäbod. Levande heter de för att de har djur där å sånt. De driver den liksom levande. Fy va smart jag är! Vi passade även på ett mata getterna där. Det är helt galna i leksands knäckebröd. Man blev nästan lite rädd när de hela tiden ville ha mer å mer, man var rädd att när de va slut så skulle man bli stångad mellan benen lr nått sånt obehagligt. Men det gick bra som tur var. Vi passade även på att ta en fika där. Det var hur mkt knott som helst där uppe, å alla ville ha sin del av kakan. De festade loss på vårt blod de små vampyrerna.
Alla hade fullt upp med att slå bort de små liven. Men trevligt hade vi det iaf.
Efteråt drog vi till Mor, pratade lite sen stack syrrorna hem för att sova. Även vi var trötta efter dagens bravader så de fick bli sängen för oss oxå.

Väl på midsommar så började dagen med rätt vanlig frukost vad jag minns. Kort efteråt så drog vi iväg ner mot samhället. Vi försökte förgäves hitta den plats där jag hade varit på kollo när jag var i mina barns dagar. Närmare bestämmt 88-89. De var många år sen de. Tyvärr så svek vår tur oss den här gången, ingen lägergård fanns nånstanns. Ingen som jag hade bott på i vartfall.
Så vi tog en god fika istället. ÅÅÅÅåå va gott de var med äppelpaj å kaffe. It´s a life saver.
Vi gick även upp i ett schyst utsiktstorn som stod i närheten. Från de så såg man riktigt långt. Som mest hela 6 mil!!! De va riktigt fint.
Sen var de mat med sill, potatis, gubbröra, lax m.m. Ruskigt gott om du frågar mej.

På kvällen runt 18:30 så ska hela byn samlas i gropen som platsen så fint heter. Det är nämligen en stor grop, kan ni tänka er. Schemat var ungefär såhär. Majstången ligger i mitten av gropen. Det var en liten avspärrning runt omkring så att inga obehöriga skulle göra en massa hyss med den. Sen är det lite sång och musik. Därefter är det lite tyst varpå man hör en massa folk musik från sjösidan. För då kommer nämligen en massa människor i folkdräkter gående med dekorationer som de ska klä stången med, samtidigt som spelemännen spelar lite folk musik.

Sen kommer höjdpunkten då stången ska resas. Denna stång var hela 25 meter hög, vilket förövrigt var högst i Sverige. Det reser stången med så kallade "saxar", som de arbetar sej innåt på stången varpå den höjs sakta men säkert. Det tog en timma att få upp eländet. Gissa om man va lite trött på de då. Sen när den är uppe är alla glada och applåderar. Och då ska de dansas lite runt denna stång. Små grodorna körde de iaf. Sen går alla hem genom folkhoper av fulla fjortisar i 20års åldern. Alla bär keps samt en prilla under läppen. De ska ju va kvar på stan hela natten å festa, inte komma ihåg nått å ha hur kul som helst. En annan som växt till sej lite gick och la sej runt tolv slaget tror ja de va.

På lördag morgon åkte vi hem. Sara skulle nämligen jobba, vilket vi både tyckte va synd.
Det här måste ha varit ett rätt trist inlägg att läsa. Jag var rätt trött å omotiverad att skriva. Ville bara få de överstökat. Mitt nästa får bli lite bättre.

1 kommentar:

Anonym sa...

vilka stora droppar.